Saknad

Idag har telefonen nästan varit helt tyst. Skönt på ett sätt. Jag har gått omkring som i en bubbla hela dagen.
Igår var vi och uppvaktade fina Gina som tog studenten. Jättetrevligt på alla sätt och vis men det tar mycket energi för mig just nu.. att vara social.
Fällde ett par tårar gjorde jag också. Älskade Macke var så fin och modig. Han ställde sig upp och höll ett sånt fint tal till sin käraste och sedan föll han på knä och tog upp ringar. Tror att rummet var fullt av tårade ögon och fåniga leenden!
Vet att det skulle glatt mamma så mycket! Tror att hon satt på min axel och grät en skvätt hon också!
Grattis älskade ungar!!

Själv kämpar jag för att mota bort de sjuka och de hemska bilderna på mamma från näthinnan. Jag vet att hon var fridfull och smärtfri när hon somnade in. Hon bara gled bort och när stunden var inne så gick det fort precis som jag unnade henne. Men även om stunden var så fin den kunde vara så är det inte den bilden jag vill ha av min mamma!
Jag vill minnas min starka, pigga, glada mamma!
Tänkte sätta mig och ta fram bilder men den första som dök upp var sorglig och jag orkade inte fortsätta!

Det som håller mig uppe just nu är min familj och alla vänner som bryr sig om mig på olika sätt!
Idag har Tom tittat på fotboll tillsammans med Anya och jag och Maya har legat på hennes rum och slappat. Vi har satt in den lille tvn där för husfridens skull och idag har vi plöjt igenom Totte, Barbapapa och Pingu. Vi har också bäddat i med en bit madrass till i växasängen! Hon börjar bli stor min flicka!
Anya är inne i en gymnastisk period. Hon ligger på mage, reser sig på raka armar och sen lyfter hon tills bara handflatorna och tårna är i marken. Hon står så ett tag och sen halvt kastar hon sig och då glider hon bakåt. Detta gör henne frustrerad för hon kommer ju längre och längre ifrån det hon är på jakt efter!

På onsdag är det begravning och jag fasar för den. I veckan som gick så träffade jag och Macke prästen som ska begrava mamma. Jennie hette hon. En trevlig dansk tjej. När vi pratat färdigt så kände jag att jag hade lyckats planera en stund som mamma skulle kunna ställa upp på! Inte för nattsvart utan med lite hopp om en ljus framtid. Så hade mamma velat ha det!
Hoppfulla psalmer och musik som betytt något!

Mamma.. idag är det 12 dagar sen du somnade ifrån mig och 29 år sen pappa somnade ifrån oss. Jag hoppas att ni är tillsammans nånstans.. jag hoppas att ni spelar Moonlight serenade och dansar, skrattar och gläds åt att ha återsett varandra! Ta en paus.. stanna upp.. skicka mig en tanke.. en slängpuss.. vaka över mina flickor.. Maya saknar dig så mamma!
Och jag också..........