måndag 31 maj 2010

Ont!

Mamma kom igen nu!
Så här ska det inte vara!
Vi ska sitta i trädgården och fika... titta på ungarna som leker...
Vem har hittat på det här???
Jag vill ta dig i famnen.. vagga.. trösta.. vara stark!
Hur gör man för att vara stark?
Jag vill fly!
Åka dit ingen känner mig... Låtsas att detta inte händer...
Glömma
Hur gör man?
Hur vet man?
Jag är uppgiven nu.. Mamma för fan.. motbevisa mig!
Knäpp mig på näsan och visa mig att hoppet finns där!
Jag är rädd för telefonen
En osynlig jätte har slagit sig när på mitt bröst
Jag hatar mörkret och tystnaden
Älskade lilla mamma
Starka, vackra mamma
Lilla fågelunge
Jag älskar dig!

söndag 30 maj 2010

En hård knut i magen....

Idag är det mors dag och planerna för dagen var att vi skulle åka till mamma och äta middag med henne. Stina hade varit där med en god köttgryta och vi stannade på vägen och köpte potatis och dricka. När vi kom in till mamma så såg jag med en enda gång att allt inte var bra! Mamma andades med korta andetag och hon kunde inte sitta upp rakt utan satt dubbelvikt i soffan. Fingertopparna var blåaktiga och hon hade dålig färg kring läpparna.
Jag ringde till KVH och Yvonne kom. En riktigt rar människa. Hon kollade syresättning, temp och konstaterade att mamma inte mådde bra..... Upp med syrgasen och i med vätskedrivande men det hjälpte inte.
Jag sa med en gång, redan i telefon faktiskt, att jag ville att hon skulle komma in och få hjälp. Jag vet att KVH kan ge hjälp i hemmet men jag ville INTE lämna mamma ensam och jag har ju inte möjlighet att stanna hos mamma dygnet runt när Tom jobbar.
Yvonne fixade så ambulansen kom och hämtade mamma och nu ligger hon på hospice och får stanna där tills hon mår bättre (OM hon mår bättre) sen får hon komma hem igen.

Usch vilken helvetisk dag! Jag önskar inte min värsta ovän att se nån man älskar i det skicket!! Det gjorde mig så otroligt ont!!
Maya blev också lite skärrad. Hon förstod inte riktigt vad som hände och höll sig först i mammas sovrum när sköterskan kom. Sen när vi började hjälpa mamma att göra sig i ordning så ville hon vara nära och intill. När ambulanskillarna kom så såg man i Mayas ögon att hon var rädd och osäker! När dom hade lastat upp mamma på bårstolen och rullade ut henne ur lägenheten så ropade min sötaste lilla älskade unge: Mormor jag älskar dig!
Det skar i mitt hjärta!!! Rädslan över att Maya inte ska få träffa mormor mer och osäkerheten på hur man hanterar sånt här.. hur man säger!

Maya har varit väldigt känslosvängig här ikväll. Gråtit och varit arg. Vi försöker prata och förklara så gott vi kan men det är svårt!

Nu ikväll har jag pratat med mamma i telefon. Hon är trygg på hospice! Hon har det så gott hon kan. Hon får hjälp med andningen och framförallt så har hon människor runt sig som tittar till henne och bryr sig! Imorron väntas undersökningar och förmodligen tappning av vätska från lungorna! Jag hoppas innerligt att hon piggnar till efter det! Alternativet känns så skrämmande och vidrigt att jag inte kan greppa om det just nu!

En dag i taget... en sekund i taget om så behövs... Stiga upp, andas, vardag, bit ihop...
Så svårt.....

lördag 29 maj 2010

Sorg och glädje

Igår var vi på begravning igen. Toms farmor, Nanna, har gått bort. Hon blev 92 år gammal.
Det var en sån ljus och fin begravning. Prästen pratade om glädje och positivitet istället för om nattsvart sorg. Jag träffade bara Toms farmor en handfull gånger men jag tyckte mycket om henne. Hon var glad och go. Lätt att prata med om allting. Och hon gjorde världens godaste kroppkakor! :)

Efter jordfästningen var det minnesstund i Sockenstugan och där höll Toms faster, Eivor, ett sånt fint tal om sin svärmor!
Toms farfar, Adrian, är även han till åren kommen. 95 år gammal. Han har glimten i ögat och jag hoppas att han finns kvar hos oss länge än.
I år skulle Adrian och Nanna ha firat 71-årig bröllopsdag!!! RESPEKT!!!

Även om anledningen var tråkig så var det trevligt att träffa Toms släktingar. Det är en himla trevlig hop av människor! Hoppas vi kan ses nåt mer i sommar kanske?!


Sov gott lilla Nanna!

tisdag 25 maj 2010

Vardagligheter

Om det är något man lär sig (eller försöker lära sig) av allt jobbigt som händer, så är det att ta vara på de små stunderna i vardagen. Njuta av det man kan för att orka med allt hemskt som man inte kommer ifrån.

Ett sätt för mig att njuta är att studera mina två flickor. Anya är så totalt förälskad i sin storasyster. På morronen så räcker det att Maya visar sig så skiner Anya upp i sitt soligaste leende. Ibland lägger sig Maya på golvet hos Anya och dom leker ihop. Det går inte att ta miste på kärleken.

Sen hinner man ju förstås vara lite nyfiken på den där grunkan mamma har framför ansiktet! :)

Maya är inne i en sån finurlig period. Hon funderar mycket på livet och på hur allt hänger ihop. Så roligt nu när hon faktiskt har ord att sätta till sina tankar!


Maya tar sig tid mitt i legobyggandet att gulla lite med lillasyster!





söndag 23 maj 2010

Varenda sekund.. ta vara på den!!!

Idag har vi varit ute en liten sväng i trädgården men det är inte alls lika varmt och fint som igår. Maya hittade en vän iaf! Fina märket i pannan kommer från cykelhjälmen!

Igår var mamma här och hennes kusin Inger med väninna och två söta hundar. Vi satt i trädgården hela dagen och pratade och grillade gott. Solen stekte och det var riktig sommar. Maya fick en stor kasse med lego som hon genast satte igång att leka med!

En stor bil med lampor på taket byggde hon!

Vi hällde allt legot på studsmattan så att hon lätt kunde nå det. På kvällen när vi kom in så byggde Maya och pappa båtar och bilar.

Jag är så glad och tacksam att min mamma var här hela dagen igår. Vi satt ute i värmen och bara var! Det gör mig så ont att se henne samtidigt som det värmer hela min själ att vara nära henne! Jag önskar och hoppas att vi får fler såna här dagar!!

Anya nakenfis trivdes bäst i skuggan! Hon låg i bara blöjan och jollrade och sen sov hon en stund i vagnen. Flirtade med mormor gjorde hon oxå.
Inger och Anya var ute och gick en runda och tittade på hundvalpar.
Tack söta Inger för att ni kom och hälsade på. Hoppas det blir fler såna besök både här och i Eksjö!





måndag 17 maj 2010

Nybadat!

Ikväll har det varit stora lögaredagen här i det Österströmska huset. Maya och jag har duschat ihop. Maya tycker att det är superkul att få tvätta mitt hår och leka hårfrisörska. Hade hon haft en riktig sax så hade jag inte haft många hårstrå kvar. :)
Det påminner mig om häromdagen när jag hade tvättat håret och kom ut ur duschen med handduken som en turban om huvudet. Maya tittade på mig och skrattade sen sa hon: Mamma du ser ju ut som mormor! :) Ungar tar allt på ett så naturligt och fint sätt. För henne är det inget konstigt att mormor tappade sitt hår. Hon tror att doktorn tog det för henne!

Den här badkappan fick Maya av mormor när hon var nyfödd. Nu kan Anya ha den. Jag försökte hitta en bild på Maya när hon var i samma ålder men den är bland alla våra brända skivor nånstans. Här är en länk till mitt galleri på familjeliv istället:
www.familjeliv.se/hem/Mumzzan/gallery/phparvon4.jpg Där finns bilden av Maya!

Så här mysigt är det att krypa upp i soffan när man är nyduschad! :)
Nu sover Anya och det är snart läggdags för Maya också. Imorron är det dagis som gäller och Maya längtar redan! I helgen är det Tyringedagarna här i byn och på fredag är det barnens dag där. Då är det uppträdande och karuseller som gäller. På lördagen kommer mammas kusin Inger hit och då har hon förhoppningsvis mamma med sig oxå! Jag håller alla tummar för att det ska vara fint väder så vi kan vara ute i trädgården, njuta av all grönska och äta gott grillat!
Hoppas på en bra vecka!

söndag 16 maj 2010

Så mycket gott och så mycket ont på samma gång.. Hur gör man?

Det var länge sen jag uppdaterade bloggen nu. De senaste tio dagarna har varit de värsta i mitt liv. Om det finns ett helvete så tror jag att det är så här det är.. Att man vaknar upp och tror att allt bara varit en mardröm och när man öppnar ögonen så står där en djävul och skrattar en rakt i ansiktet och visar en att mardrömmen är ens verklighet.

Det är så svårt att hänga med i svängarna. Att uppskatta sina barn och gråta av lycka i ena sekunden och vrida sig i ångest i nästa.

Min älskade älskade mamma har fått veta att det inte finns något mer att göra åt hennes cancer. Den har spridit sig och blivit större. Hur hanterar man ett sånt besked? Mamma själv säger att hon ska ta till vara på varenda dag hon har här hos oss. Hon vill träffa barnen så mycket som det bara går och hon vill vakna på morronen och känna efter vad som känns bra för stunden. Hon har ju så rätt. Jag önskar bara att jag kunde vara så stark!

Jag håller ihop ganska bra under dagarna även om jag har svårt för att träffa folk. Men om kvällar och nätter så kryper det i hela kroppen och hjärnan svämmar över att tankar och bilder.

Jag är livrädd för vad som komma skall.

Jag vet att mamma tänker likadant och har sina mörka stunder hon oxå.. jag hoppas bara innerligt att hon delar dem med mig. Att hon inte håller inne med något utan använder mig som det stöd jag vill vara och det stöd som hon alltid har varit för mig i alla lägen!

För att pigga upp henne och för att få lite pejl på att det finns gott i livet oxå så har jag lagt in lite bilder från de senaste dagarna!
Jag hann få ett ordentligt kort på min stora fina dotter innan teaterapan i henne kom fram! :) Håll till godo med den här sviten:







Anya har invigt sin gåstol idag. Hon är ju inte redo att trava runt i den men hon tyckte det var mysigt att sitta upp och titta sig omkring. Lite märkligt var det nog ändå att hon nådde golvet och att stolen rörde sig när hon sparkade med fötterna. :)



Häromdagen var vi på ett dagis som ligger här intill. När dagis är stängt är det ju fritt fram att gå dit och leka. Maya älskar det! Inte minst för att pappa och mamma också kan leka där. Rutchkanan och gungbrädan är rejält tilltagna och håller för heffaklumpar och tesslor oxå! :D




På valborgsmässoafton var vi hos Thomas och Eimi i deras nya hus i Röke. Jag var allt annat än pigg efter allt som hänt tidigare på dagen men det är skönt med vänner som man kan gå till utan att behöva göra sig till eller sätta på sig en mask. Efter att vi tittat på brasan så upptäckte Zoe och Maya en brandbil. Här är två stycken jättetrötta flickor uppflugna på röda faran!


Vi har också haft celebert besök av en alldeles ny liten tjej. Elin heter hon och hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta! :)

Vi har också varit hos mormor och hälsat på en del. Vi vill att hon och barnen ska få tillbringa så mycket tid som bara är möjligt. Anya och mormor härjade i soffan och Maya passade på att måla och rita med mormor.



Som sagt.. livet är märkligt.. hur det kan svänga så.. glädje.. sorg.. glädje.. sorg.. Det tar musten ur en!
Massa kärlek och hörni.. TA VARA PÅ LIVET NI HAR VARJE MINUT!!! Lägg inte energi på sånt om är onödigt! Omge er med människor som får er att må bra!