Utmattning, uppskattning och blåmärken

Idag är det tisdag och jag är bakis! Inte efter en fylla även om helgen har bjudit på en del drycker. Tack vare min utmattning så blir jag numera bakis av socialt umgänge! Ibland tar den där bakis-heten över och gör mig helt utslagen. Det är de gånger som det sociala umgänget har kostat mig mer än vad det har givit!
Den här helgen är inte en av dessa bakfyllor. Jag är rejält sliten men jag har fått så mycket energi och kärlek så det gör den här tisdagskänslan lätt att utstå!
I fredags åkte barnen till Tom. Innan de åkte hade vi varit ute och käkat skolavslutningspizza och haft det jättemysigt!
På kvällen sms:ade Anna och sa att hon var på studentskiva hos syrran (två hus från mitt). Hux flux så lyckades jag crasha den där studentskivan och det var riktigt trevligt med lite bus, skratt och (tyvärr) tequila. Hallå magkatarr! Inget som inte lite omeprasol kan fixa till!
Lördagen spenderades i lugn och ro. Dels i sängen och dels i Åparken på en filt.
Söndag var det äntligen dags för ett efterlängtat möte. Hopp på tåget och bege sig till Sjöbo för att först inhandla födelsedagspresenter och sedan skänka bort dessa till våran favoritjubilar. Dagen, kvällen, natten och måndagsmorgonen spenderades så tillsammans med Maria och Anna (jubilaren). Så välbehövligt! Vi skrattade, grät, sjöng, lagade mat och bara njöt av tid tillsammans!
Idag var det dags för kortisonbehandling på Csk. Det har varit en toppenbehandling och så även idag. Dock ser jag ut som om jag gått en brottningsmatch med läkaren. Han är visserligen en heting men brottades gjorde vi inte.
En lång skön promenad i solen nu ikväll och avslutning på kyrkbacken med en körv!
Nu har jag precis slösat bort en och en halv timme av mitt liv på en märklig film, The cleanse. Nu ska jag sova!

Long time no see

Tog en tripp genom minnenas allé häromdagen med flickorna. Vi tittade på gamla foton och filmer. Mycket skratt. Pinsamheter. Finurligheter.
Men också mycket tårar och minnen som gör ont.
Ändå känns det fint att ha detta sparat. Alla tankar som jag annars skulle tappat bort. Kanske är dags att återvända hit nu när hjärnan motarbetar mig och det blir viktigare och viktigare att hitta sätt att hålla kvar alla tankar och minnen?
Mycket har hänt sen sist. En del som jag ser tillbaka på med glädje och annat som gör ont.
Vissa grejer kanske hamnar här för sparande.. annat får falla i glömska!
Konstigt förresten.. hur sånt som gör som mest ont är svårast att glömma....
Jag kan inte minnas de stunder i livet som var viktiga och minnesvärda men jag minns alla sårande ord, hur hårt jag än kämpar för att glömma dem!
Är jag inne i en tid när jag kan skriva? När jag kan fånga tankarna och få ner dem här? Det återstår att se..