Long time no see

Tog en tripp genom minnenas allé häromdagen med flickorna. Vi tittade på gamla foton och filmer. Mycket skratt. Pinsamheter. Finurligheter.
Men också mycket tårar och minnen som gör ont.
Ändå känns det fint att ha detta sparat. Alla tankar som jag annars skulle tappat bort. Kanske är dags att återvända hit nu när hjärnan motarbetar mig och det blir viktigare och viktigare att hitta sätt att hålla kvar alla tankar och minnen?
Mycket har hänt sen sist. En del som jag ser tillbaka på med glädje och annat som gör ont.
Vissa grejer kanske hamnar här för sparande.. annat får falla i glömska!
Konstigt förresten.. hur sånt som gör som mest ont är svårast att glömma....
Jag kan inte minnas de stunder i livet som var viktiga och minnesvärda men jag minns alla sårande ord, hur hårt jag än kämpar för att glömma dem!
Är jag inne i en tid när jag kan skriva? När jag kan fånga tankarna och få ner dem här? Det återstår att se..