Mamma

Jag tar efter telefonen hela tiden
Jag vill ringa och få tröst
Jag vill berätta hur ont det gör och höra din röst berätta att allt blir bättre
I natt tyckte jag att jag kunde känna din hand i mitt hår
Jag låg med huvudet i ditt knä som så många gånger förr
Skulle kunna ligga så med slutna ögon för evigt
Låtsas att allt är som förut
Istället ligger jag orkeslös
Min kropp värker
Försöker tänka reda tankar
Hur skriver man annons till tidningen?
Mamma? Hur gör man?
Vilka namn ska vara med där?
Mamma?
Jag vill så gärna skriva en vers själv
Jag som brukar ha lätt för sånt här
Det finns inget här
Alla mina tankar sitter fast
Jag tittar på telefonen och önskar att den aldrig ska ringa mer
Det är ju aldrig du
Jag försöker och försöker att se dig som du var
Se ditt friska ansikte
Ditt glada leende
Försöker frammana en bild som jag för evigt vill ha kvar på näthinnan
Istället ser jag din tomma blick och din kippande andning
Åh jag önskade så att du skulle släppa taget, sluta andas
Jag kallade dig envis
Jag sa att jag älskar dig
Att du inte behöver oroa dig för mig.. för oss..
Jag sa allt jag ville säga
Ändå känns det inte tillräckligt
Den här bottenlösa sorgen ger med sig så småningom, jag vet det!
Men hur överlever jag tills dess?