Nu måtte det väl ändå snart bli bättre..

Sitter här.. fortfarande i sjukstuga. Anya blev ju dålig på julafton och hon har fortfarande feber och hosta stackarn. Näsan är igentäppt och hon är alldeles hålögd lilla hjärtat. Får väl se hur det blir till imorron. Vi har ju middag och bowling inplanerat med familjen Thoren och sen nyår i Hissmossa på fredag. Hoppas hon piggnar till.
Gör så ont i en när barnen inte mår bra.
Dessutom sover jag inte alls på nätterna just nu. Om inte Anya snurrar och hostar så är det mina tankar som snurrar.
Jag vet inte om jag nånsin har mått så här. Det har gradvis blivit värre ju närmre julen vi har kommit och ångesten har inte släppt än. Jag tänker på mamma hela tiden och jag tror på allvar att om jag inte hade haft min Tom och mina flickor (och mina nära kära vänner) så hade jag nog varit hos mamma nu och så har jag aldrig förr kännt! Nånsin!
Dessutom har jag fått ta en massa skit för nåt som var tänkt som omtanke och värme och det sårar. Först blev jag bara ledsen men nu är jag besviken och arg över att nån kan tro så ont om mig. När det sen går ut över barnen så gör det mig ännu mer ledsen.
Så.. just nu står jag på några av de nedersta stegpinnarna och jag hoppas att jag slipper få reda på hur många som finns under mig och jag hoppas att jag snart orkar börja klättra uppåt.