Igår var min pappas dödsdag. Det är 28 år sedan han gick bort och jag kan inte fatta vart tiden tar vägen?!
Jag pratade med min mamma igår och hon nämnde ingenting och jag vet att det är för att inte göra mig ledsen. Jag tänkte inte på att säga något heller även om det fanns i mina tankar.
Tänk vad mycket som har hänt på alla dessa år. Jag var så liten, skulle fylla 11. Tog så mycket för givet!
Jag minns inte pappa så väl. Jag kan inte framkalla "levande" bilder i mitt huvud. Jag minns saker från foto och från berättelser. Jag önskar att jag mindes mer!
Jag önskar också att min mamma hade sluppit gå igenom så mycket som hon har.. Hon är stark min mamma!
M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar