Sommaren 2020

 ... inte som andra somrar!
Vädret har varit varannan vatten.. minst! Inte mycket sol men desto mera regn! Och i kombination med Corona så har det gjort vardagen utmanande minst sagt!
Inte alltid så lätt att roa två barn och sig själv när det ösregnar och allt är mer eller mindre på pausläge!
Men vi har haft ljusa stunder!

Maya har fyllt 14 år och jag fattar inte vart tiden har tagit vägen!!! Hon bestämde sig för att bjuda sina

bästa vänner på en övernattning med pizza, paketroulette och film! Det lät som om de hade roligt HELA NATTEN! :D

Mamman skulle lätt kunnat behöva en nedanstående!! Men den drack vi upp på midsommar så det var inte ett alternativ! 

Inför kalaset hade jag hittat lite spel som en granne hade till salu på Facebook. Älskar köp och sälj!!
Mouthguard är ett helt galet spel där man verkligen får bjuda på sig själv. Och det gör man väl eller??? :)

I dagarna tre lånade vi en stuga i Sölvesborg hos Malin på Bokeslätt! Så mysigt att bo nära naturen och dessutom i min hemstad vid havet! Vi tog oss runt i nostalgins tecken! Ungarna fick sig en resa genom min ungdom. Berättelser om skolor, badäventyr, barbielek, skoldiscon mm. 

Europas längsta gång-  och cykelbro nobbades till förmån för glassabåten! Men höjdpunkten var ändå grillegillet hos Malin och Peter, även om jag inte fick några bilder därifrån!

De två tonåringarna ville absolut inte vara med på bild! Tur att Anya är på hugget!

Här tvingades dom dock vara med. Vad vore en tripp till Hällevik utan varmrökt lax?!!

Trött och nöjd efter intensivt semesterfirande! 

Älskade ungen min!

Liten men naggande god stuga!! Vi sov som drottningar! 

Förutom att semestra lyckades vi hinna med att umgås med vänner en hel del. Mina älskade vänner  Malin som finns där alltid. Även om vi inte ses så är du så värdefull!
Anna och Maria som funnits i mitt liv och delat glädje och sorg. Så värdefulla!!
Eimi, min Eimi som är min BFF!
Anna Majnona och syster Emma som lyssnar, peppar, stöttar och får mig att skratta åt eländet!
Och Camilla.. Älskade Camilla som jag saknar så mycket!
Har inte nämnt alla som finns för mig för då skulle bloggen aldrig ta slut.. men om ni finns i mitt liv så betyder det att ni betyder mycket! <3


Nu blev den senaste texten både blå och understruken.. WTF!!! Dumblogg!  
Kanske blir annat när jag trycker publicera?! 

Semestern är slut.. och med den en relation som varat alltför länge. Nya äventyr väntar förhoppningsvis. Både för mig och för barnen. Det hoppas vi på i alla fall!

Utmattning, uppskattning och blåmärken

Idag är det tisdag och jag är bakis! Inte efter en fylla även om helgen har bjudit på en del drycker. Tack vare min utmattning så blir jag numera bakis av socialt umgänge! Ibland tar den där bakis-heten över och gör mig helt utslagen. Det är de gånger som det sociala umgänget har kostat mig mer än vad det har givit!
Den här helgen är inte en av dessa bakfyllor. Jag är rejält sliten men jag har fått så mycket energi och kärlek så det gör den här tisdagskänslan lätt att utstå!
I fredags åkte barnen till Tom. Innan de åkte hade vi varit ute och käkat skolavslutningspizza och haft det jättemysigt!
På kvällen sms:ade Anna och sa att hon var på studentskiva hos syrran (två hus från mitt). Hux flux så lyckades jag crasha den där studentskivan och det var riktigt trevligt med lite bus, skratt och (tyvärr) tequila. Hallå magkatarr! Inget som inte lite omeprasol kan fixa till!
Lördagen spenderades i lugn och ro. Dels i sängen och dels i Åparken på en filt.
Söndag var det äntligen dags för ett efterlängtat möte. Hopp på tåget och bege sig till Sjöbo för att först inhandla födelsedagspresenter och sedan skänka bort dessa till våran favoritjubilar. Dagen, kvällen, natten och måndagsmorgonen spenderades så tillsammans med Maria och Anna (jubilaren). Så välbehövligt! Vi skrattade, grät, sjöng, lagade mat och bara njöt av tid tillsammans!
Idag var det dags för kortisonbehandling på Csk. Det har varit en toppenbehandling och så även idag. Dock ser jag ut som om jag gått en brottningsmatch med läkaren. Han är visserligen en heting men brottades gjorde vi inte.
En lång skön promenad i solen nu ikväll och avslutning på kyrkbacken med en körv!
Nu har jag precis slösat bort en och en halv timme av mitt liv på en märklig film, The cleanse. Nu ska jag sova!

Long time no see

Tog en tripp genom minnenas allé häromdagen med flickorna. Vi tittade på gamla foton och filmer. Mycket skratt. Pinsamheter. Finurligheter.
Men också mycket tårar och minnen som gör ont.
Ändå känns det fint att ha detta sparat. Alla tankar som jag annars skulle tappat bort. Kanske är dags att återvända hit nu när hjärnan motarbetar mig och det blir viktigare och viktigare att hitta sätt att hålla kvar alla tankar och minnen?
Mycket har hänt sen sist. En del som jag ser tillbaka på med glädje och annat som gör ont.
Vissa grejer kanske hamnar här för sparande.. annat får falla i glömska!
Konstigt förresten.. hur sånt som gör som mest ont är svårast att glömma....
Jag kan inte minnas de stunder i livet som var viktiga och minnesvärda men jag minns alla sårande ord, hur hårt jag än kämpar för att glömma dem!
Är jag inne i en tid när jag kan skriva? När jag kan fånga tankarna och få ner dem här? Det återstår att se..

Möten och citroner

Jag är usel på att fullfölja saker. Jag skrev så mycket i den här bloggen och sen stannade den av. Men nu är jag sugen på att skriva igen. Det händer så mycket i mitt liv som jag vill dela med mig av. Om inte för att andra ska kunna läsa, så åtminstonde för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa om det när jag behöver och vill.
Dessa år som gått sen jag sist bloggade har varit fulla med möten! Möten med nya människor från alla världens hörn. De flesta mötena bra, roliga, givande. Några sorgliga och obehagliga. Men alla har skänkt mig livsvisdom och erfarenheter jag inte skulle vilja vara utan!
Vi har haft en tuff tid i livet med sjukdom och bekymmer. Det har gjort mig starkare och svagare och äldre!
Tuffa tider ger förändringar. Jag har kommit mycket nära vänner som betyder mycket för mig. Och jag har tappat bort några på vägen.
Min familj betyder mer för mig än de nånsin gjort. Vi är en stor, högljudd, bullrig, kaotisk familj som jag inte skulle klara mig en dag utan!! Alla mina gråa hår kommer från dem och all min kärlek och allt jag värderar högst i livet också. 
"When Life gives you lemons, make lemonade!"
Så heter det alltid när man söker på feel-goodcitat. Men jag gillar inte citroner och jag försöker undvika socker och utan socker blir lemonaden odrickbar.. Hmmmm...

 

Kreativa Maya!

Jag är välsignad med en kreativ och konstnärlig dotter! Eller vi ska jag ju skriva så klart! Pappan hennes är ju med på en hörna också!
Häromdagen sa hon att när jag och pappa hånglade så måste pappa ha stoppat in för mycket för hon är så lik honom! :) Vilka tankar och funderingar dom har ungarna!

Nåja.. Hon är ju en kreativ själ och detta vill jag ju främja. Hon har kommit på nöjet med att läsa och jag försöker mata på med böcker så att hon ska fortsätta med detta nyvunna nöje. Än så länge är det mest böcker om älvor som gäller. Hon målar och skriver massor. Nu har jag funderat på om jag ska öppna en blogg till henne. Inte för att hon ska kunna dela med sig hur som helst. Jag är så rädd för Internet och dess effekter på ungarna. Nej bloggen skulle vara ett sätt för henne att uttrycka sig. Att skriva av sig om allt som händer i livet. Att lägga upp filmer där hon sjunger och pratar om livet. Att skriva texter och dikter så att dom faktiskt finns kvar. Papper har en tendens att försvinna i det här huset!

Jo.. en blogg får det nog bli. En virtuell dagbok. Det får hon ha! :)

En förälders funderingar...

I dagens samhälle är vi så inriktade på hälsa och vikt. På gott och ont. Jag själv har bantat sen jag var tonåring. Jag har konstant dåligt samvete över allt jag borde göra och jag kämpar för att komma ur tv-soffan och ut i spåret, in på gymmet etc. Jag har under åren köpt otaliga träningsredskap med tanken att NU.. NU ska jag komma igång. Jag längtar efter den där kicken folk pratar om.. den där när man inte kan låta bli att springa eller powerwalka eller vad det nu är. Vägen dit är lång och svår för mig. Motivationen brister och samvetet blir sämre och sämre.

Min stora fina tös är precis som jag. Lite kilo för mycket, gla i mat, lite lat..
Redan nu är hon ledsen varje söndag för att hon vet att det är gympa i skolan på måndagen. Redan nu märker hon att hon inte kan/orkar lika mycket som dom andra! Hon känner också av dagens hälsohets. Mycket på gympan går ut på att hoppa längst, springa snabbast, klättra högst... Inte konstigt att hon mår dåligt över att gå till en lektion där hon alltid är sist!
På fritids har dom en "tävling" där dom ska springa runt dammarna. Sen sätts det upp en lapp om tiderna. Maya är alltid sist där. Hur kul är det för henne?! Hon har dessutom ärvt min "antivinnarskalle" så hon har inte drivet att bli bättre för att vinna. Jag känner så väl igen mig i henne. Jag försöker pusha henne här hemma. Säger att det spelar ingen roll om man kommer sist eller först.. att det viktiga är att man rör på sig så att kroppen mår bra.. att man bara ska tävla mot sig själv.. Men vad hjälper det henne i skolan och annars?!

I fjol skulle hon vara med och springa kalvinknatet. Det gjorde ju alla andra. Hon grät sig runt och kom näst sist. Hon grät hela vägen hem. Hon grät för att hon inte orkade eller kunde.. hon grät för att alla andra kunde..
Idag har vi så mycket grejer för ungarna som går ut på att prestera och tävla! Hur ska jag som förälder kunna visa min fina flicka att hon är bra som hon är?? Trots att hon är sist på alla listor.. trots att hon kämpar med några kilon för mycket.. Hur ska jag hjälpa henne utan att hon känner att hon inte duger?? Hon behöver ju röra på sig.. låta bli godis.. äta mindre.. Jag försöker hjälpa henne så gott jag kan men hon pratar redan om att hon är tjock.. att hon inte kan ha dom och dom kläderna för då ser hon tjock ut osv. Hon är NIO år snart!!! NIO!!

Jag önskar att jag kunde hitta ett bra sätt att få hennes självförtroende att växa. Jag försöker berömma henne för allt det där hon gör bra! Och peppa henne när hon gjort saker som är jobbiga! Försöker styra över henne på aktiviteter som är bra för motionen men som ändå är roliga och inte så tävlingsinriktade. Vi försöker äta nyttigt här hemma. Har bara godis på fredagar osv. Jag har pratat med skolsköterskan och hon och Maya pratar ibland. Jag försöker men samhället är så stort och har så stor påverkan på oss idag. Jag är så rädd att hon ska bli osäker och känna att hon inte duger!!

Min älskade finaste tös!!

Nya tag?!

Kommer ihåg när jag var liten. Jag vet inte hur många dagböcker jag har startat i mina dagar. Jag närde en dröm att som gammal kunna titta igenom ett helt liv nedpräntat i fina svarta böcker med röda linjer. Men icke... lika många som jag startat.. lika många har jag också avslutat. Är det likadant med den här bloggen tro?
Neeeej! Nu är det  nya tag! Livet har bara rullat på så rasande fort med både gott och ont och jag har inte haft tid, lust, ork, inspiration, behov av att blogga.
Ekorrhjulet snurrar fortare och fortare för varje dag som går känns det som. Ibland händer saker som får en att stanna upp och förvirrat, smått yrvaket, titta sig omkring utan att riktigt veta var man är.
Men så.. stannar blicken på de nära man har omkring sig.. på kärleken och familjen. Då vet man... :)