Idag har jag stängt dörren om mammas hem för sista gången. Jag har hela tiden sagt att det har kännt okej att lämna lägenheten för det har aldrig varit mitt hem men idag när vi stod och låste dörren så kändes det som om jag lämnade en del av mitt hjärta kvar där inne.
Mamma har bott där i tjugo år. Hennes hem. Och mitt när jag har behövt.
Ikväll känner jag mig så kluven. Det är så skönt att slippa allt det där praktiska och alla måsten. Att få vara.. och sörja ifred.. Det har jag längtat efter.
Men samtidigt så kändes allt så definitivt.. och även om jag vet att det ÄR definitivt så känns alla bevis för det ändå så tunga.
Mayas ögon var så stora idag när jag berättade att nu skulle vi aldrig gå hem till mormor mer.
Nu finns mamma bara i mitt hjärta. Men i mitt hjärta har hon en stor plats! Jag måste bara lära mig att jag måste nöja mig med att hon bara finns där.
Det gör ont!
1 kommentar:
KRAM GÅNGER MILLIONER!!!!!
Skicka en kommentar