Vardagen..

Ibland väller vardagen över en och det känns som man ska storkna. Ibland sitter man alldeles stilla och njuter av varenda sekund. Just nu växlar jag väldigt mellan de olika ytterligheterna!
Sorgen är fortfarande överväldigande och jag saknar mamma i alla små små saker som händer. Jag saknar att ringa och berätta om nån jag pratat med i telefon. Jag saknar hennes mat. Jag saknar att hon ringer och frågar hur det är med Anya som är krasslig.
Jag har förstått att hon är borta, min älskade mamma, men jag kommer nog aldrig att acceptera det!

Idag njuter jag av att det är helg. Tom är ledig och vi kan turas om att sova och vila ikapp så mycket som möjligt. Anya hostar och har ont i tänderna på nätterna så hon vill bara sova på oss just nu. Denna veckan har jag sovit på soffan med henne eftersom Tom har jobbat förmiddag. Nu kan vi hjälpas åt och nästa vecka likadant. Det känns härligt!

På onsdag ska jag testa zonterapi mot min migrän. Har det ganska tufft emellanåt med den. Det är så totalt förlamande smärta så jag pallar inte mer. Måste prova om jag kan hitta nån lindring!

Sitter och googlar lite om olika evenemang och hotell i Skåne, Blekinge och Danmark. Conny och Erika har erbjudit sig att ta barnen en helg så att jag och Tom kan komma iväg själva. Det ska bli så underbart! Dels att bara få ha egentid med min älskade man och att SOOOOOOOOOOOOVA en hel natt!!! Längtar! Vi ska bara komma på vad vi ska hitta på. Stannar vi hemma så ser jag bara allt som behöver göras så då kan jag inte koppla av!
Förslag mottages tacksamt! :)

Nu ska vi dricka kaffe och äta kladdkaka!
Kram

Mästerfotografen Österström!

Förra onsdagen var jag och flickorna i Åhus hela eftermiddagen (efter en härlig fika hos Carola och Kimmi). Britt fyller 50 den 26 oktober och ungarna ville ge henne nåt fint. En bild av dom alla tre tillsammans. Eftersom det inte är så ofta som alla tre är på samma adress så passade vi på. Vi åkte ut i höstskogen och lekte. Här är några av bilderna. Maya ville helst vara med på alla men fick iaf va med på några.
Riktigt fina blev dom men det är ju inte så konstigt med så fina motiv!!! :) Älskade ungar!

Tandsprickning, sömnbrist och allmän kaos!

Titta på den här ungen!!! Hon sover inte om nätterna och inte speciellt mycket om dagarna heller men glad är hon. Näsan är igentäppt, tandköttet värker och hon gör tappra försök att gå som oftast resulterar i fall men glad är hon!

Hur trött och irriterad man än är så kan man inte annat än att älska henne när hon fyrar av ett bländade, tandlöst (än så länge) leende!

Hoppas dock att det vänder snart för både jag och Tom går på knäna snart! Vi skulle behöva komma iväg nån natt själva för att både sova och umgås med bara varandra som vuxna!

Nästa vecka ska vi försöka åka upp till Inger ett par dar och bara gona oss. Jag hoppas bara att ungarna slutar snora tills dess. Vi har fått skjuta upp vårt besök ett par gånger och nu längtar vi alla efter varandra!
Tom får stanna hemma och jobba men samtidigt så kan han ju bara rå sig själv när han väl slutar och det tror jag han behöver!

Nu är det fredag kväll och vi ska försöka få ungarna i säng i tid så vi kan kura ihop oss i soffan och se nån bra film.
Imorron är det babysim och ev träff med flickorna Thoren!

Be careful out there

En del av mitt hjärta...

Idag har jag stängt dörren om mammas hem för sista gången. Jag har hela tiden sagt att det har kännt okej att lämna lägenheten för det har aldrig varit mitt hem men idag när vi stod och låste dörren så kändes det som om jag lämnade en del av mitt hjärta kvar där inne.

Mamma har bott där i tjugo år. Hennes hem. Och mitt när jag har behövt.

Ikväll känner jag mig så kluven. Det är så skönt att slippa allt det där praktiska och alla måsten. Att få vara.. och sörja ifred.. Det har jag längtat efter.

Men samtidigt så kändes allt så definitivt.. och även om jag vet att det ÄR definitivt så känns alla bevis för det ändå så tunga.

Mayas ögon var så stora idag när jag berättade att nu skulle vi aldrig gå hem till mormor mer.

Nu finns mamma bara i mitt hjärta. Men i mitt hjärta har hon en stor plats! Jag måste bara lära mig att jag måste nöja mig med att hon bara finns där.

Det gör ont!