måndag 28 september 2009

Grattis på födelsedagen Mormor!

Idag har jag och Maya varit hemma. Igår och i natt har Maya haft hög feber och kräkts. Idag har hon legat på febergräns så vi får nog vara hemma imorron också.

Mayas mormor fyller år idag och för första gången, om inte nånsin så på mycket länge, har vi varit tvungna att missa att åka dit och gratulera! Vi vill ju inte bära hem några basselusker nu när det stundas undersökningar och operation.

Maya har varit ganska rastlös hela dagen idag. Hon känner sig pigg men orkar inte riktigt med som hon brukar. Dock har hon själv klätt på sig. Nya favoritsysslan. Att hitta så mycket som möjligt att ta på sig. Här är en bild som tyvärr inte visar hela omfattningen. Maya har på sig (inifrån och ut):
Ett rosa linne
En lilablommig klänning
Ett vitt linne med ett hjärta på
En rosa långärmad tröja bak och fram
Ett par trosor
Ett par röda långa tights
Ett par rosa korta tights
Dessutom har hon haft strumpor på hela dagen, röda. Dom blev dock blöta precis innan jag fick fram kameran.

En eloge till Maysan för att hon faktiskt lyckades matcha någorlunda idag. Det brukar hon inte ta någon hänsyn till! :D

Maya har som sagt inte kunnat hälsa på sin mormor idag och det har hon varit lite ledsen för. Därför har hon ringt till mormor säkert fyra gånger idag bara för att prata eller berätta någon liten detalj i sin lek eller i nån film.
Dessutom lyckades vi spela in det här för en stund sen!
Grattis på födelsedagen älskade mormor. Vi kommer när vi är friska!!!
Kramar från M&M

torsdag 24 september 2009

En blodfattig småbarnsmammas morgon

Tio över sju och enligt rutin sitter jag och Maysan och tittar på Händige Manny och myspyser i soffan. Blev väckt av ett gosigt barn som sjöng egenpåhittade sånger om en elefant som ramlade och slog sig. Kan inte bli bättre! :)
Sådana mornar behöver jag för att orka med hela dagarna. Har gått och varit så trött och yr ett tag men fick förklaringen på det i tisdags när jag var hos barnmorskan. Blodvärdet ska ligga på minst 120 och mitt låg på 107 så jag fick bannor och order om att gå och handla järntabletter och vitaminer på apoteket. Tom har erbjudit sig att ta med järnspån hem från jobbet som jag kan tugga på. Vet inte precis om jag ska acceptera erbjudandet?! Då låter tipset från min lärare Lena bättre. Blodkorv! Mums! :)
Nu ska jag gå och proppa i mig mina medikamenter och sen ska jag och Maysan köra till dagis/skolan för att få vår dagliga stimulans!
Hoppas alla har en bra dag
M

måndag 14 september 2009

Varför måste livet vara så jobbigt?

Just när man tycker att man fått lite flyt på tillvaron så kastas allt omkull! Alla rutiner är igång igen. Dagis, jobb och skola. Magen växer och bebben sparkar. Maya är glad och go för det mesta!
Då slår ödet en i skallen med en ful och elak sjukdom som heter cancer. Min mamma har fått diagnosen lungcancer. Jag är skiträdd!
I morgon ska hon till sjukhuset för att få reda på vad som kan göras. Vi hoppas att det ska gå att operera men även om det funkar så väntar en lång höst och vinter med behandlingar och jobbigheter! Mamma är envis och stark. Jag önskar att jag hade lite av hennes styrka!
Jag vet ju att läkarkonsten går framåt och att mycket har hänt på trettio år men samtidigt så ligger minnena någonstans i bakhuvudet och strular med min hjärna.
Jag var tio år när min pappa dog av lungcancer.

Just nu har chocken och sorgen lagt sig och jag är mest förbannad! Varför ska min mamma behöva ha allt detta?! Hon har vårdat och mist två män. Hon har gått igenom operation och behandling för bröstcancer. Hon har fibro myalgi som gör att hon nästan alltid har ont nånstans i kroppen. Och allt detta bara de senaste trettio åren.
Varför i helvete kan hon inte bara få vara frisk och må bra som pensionär. Hon ska ju njuta av sitt barnbarn (sina) och spela boule och plocka svamp och allt sånt. Hon ska inte behöva oroa sig och ha ont!!!!
Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr Jävla öde!!!

Inte hjälper det att svära heller. Jag kan bara gå upp på morronen, orka med dagen och försöka få vardagen att fungera för min familj och för mitt eget förstånds skull.
Jag älskar dig mamma!
M